Direktlänk till inlägg 27 oktober 2010

Nånstans ska man ju börja

Av Linnea - 27 oktober 2010 11:26

... Då ska vi se, Vart ska man börja.
Ja, säg det.

Min son, Wille, har nyss fått en diagnos med en obotlig muskelsjukdom. Jag har fått höra namnet så många gånger men det har aldrig fasnat. Det har att göra med mitokondrierna som finns i varje cell i hela kroppen. Men i Willes fall så funkar dom inte som dom ska i benmusklerna, vilket gör att han har svårare att gå och orka med.

Tänkte ta allt från början hur det upptäcktes och så vidare.

En frisk liten son föddes i början av november 2008, han var lite liten men inget som var nått allvarligt. Allt gick som det skulle med mat, utveckling, ja allt som alla bebisar gör. Dom växer och blir större hela tiden. Den 15 januari 2010 började sonen att gå. Vist hade han gått innan men bara längs med möbler och med gåvagn. Han var då ca 14 månader. Han stapplade väldigt mycket, men som man tänkte det gör alla små när som precis börjat att gå. Tiden gick, men inte utvecklingen på att bli stadigare när Wille gick. Dagis rekomenderade att kolla höften, om det var den som kunde spöka.

Bokade tid till en ortoped. Nej höften såg bra ut och vi skickades hem. Men ändå vart det inge bättre, utan det vart sämre och sämre. Till slut kunde nu inte wille gå mer än 3 4 steg innan han ramlade ihop. Då ringde jag till en specialist barnläkare som vi träffat en gång tidigare med Wille. Han bad oss att komma så han kunde undersöka. Vi hade nu från Januari till Augusti inte fått hjälp och det tog 5 minuter för honom och se att det var nått som inte stod rätt till. Dagen efter vart vi inlagda på Sjukhuset för en magnetröntgen och att ta vätska ur ryggen på lille Wille. För att förhoppningsvis få svar på vad det var som gjorde att han inte orkade. Men inget av dom proverna/testerna visade nått.

Förutom ett. Som visade att Wille producerar för mycket mjölksyra, hela tiden även när han vilar. Ni vet, det man får när man sprungit en 1 mil typ. Läkaren ringer uppsala sjukhus och en vecka senare så är man nera i Uppsala för att göra en muskelbiopsi. Vilket betyder att dom tog ut en del av Willes muskel i låret och sydde igen. Muskelbiten skulle undersökas och det skulle ta 3 4 veckor innan man fått svar på vad det var. Åkte tillbaka hem till underbara staden i Dalarna och min kära sambo Oliver. 

Tiden gick och fick ett samtal från Uppsala att dom fått ett svar och ville att vi skulle komma ner till veckan efter.
Tog tåget ner igen. Sen fick var det som att man fick en "knock out", det mesta är svart. När läkaren sitter där på stolen framför mig och andas tungt, nästan som en suck. Innan han säger, dom orden ingen mamma vill höra om sitt barn, sin lilla skatt, sitt lilla mirakel.

Viste inte vart man skulle ta vägen, dom hade sturlat till det och inte lyckas ge oss ett enskilt rum som skulle vara klart när vi kom, men det var inte klart så kl halv 9 på kvällen fick vi rummet. Och då hade jag fått vetat vid 2 tiden hur det låg till.
Gick ut ringde pappa, mamma och min älskade sambo. Man hörde på allas röster att dom vart nedstämda och och även tårar. Jag ville bara vara hemma då, och kramas med min sambo, även mamma och pappa.
Det vart som ett stort hål i mig, det är det fortfarande. Har inte mycket ork. Men jag biter ihop. Jag tänker vara stak för min son!



Det vart ett väldigt långt inlägg, så jag fortsätter på det senare idag eller imorgon, vi får se hur mycket orken vill vara med.

/mami L 

 
 
Maria

Maria

27 oktober 2010 21:52

Hur kommer detta yttra sig för Wille i framtiden? Kommer han kunna bli helt återställd med mediciner / operationer eller kommer han alltid ha lite svagare muskler?

http://www.fenix.bloggplatsen.se

 
Johanna, ung mamma till Malou

Johanna, ung mamma till Malou

28 oktober 2010 12:21

Blir nästan lite tårögd. Hoppas det går bra för Wille framöver och för er :) Du är stark! Kram

http://mammatillmalou.bloggplatsen.se

 
Linda

Linda

31 oktober 2010 19:51

vad sa läkaren då?
du skrev inte de:/

http://www.lindismalmis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Linnea - 3 december 2010 17:11


... Jag stödjer kampanjen Vit Jul! Det här är vit jul Visste du att var tionde barn känner oro inför julen? Inte för att tomten ska ge fel julklappar. Utan för att han vinglar så konstigt.                                            Alkoholko...

Av Linnea - 2 december 2010 17:10

... helt underbara skyltar och texter. Hos Ljusa rum finns det massa fint. Skulle vilja ha allt hon gjort.   Wille håller på att somna sittandes i soffan, medans han kollar på bompa. Vi gick upp vid 20 i 7 i morse, samtidigt som Älskade Oliver. S...

Av Linnea - 30 november 2010 15:04

Hemma efter dag nr 2 med att hjälpa min bror att packa och flytta. Idag fick han nyckeln så vi var och kollade på lägenheten, riktigt fin! Passar perfekt till min bror! Imorgon ska vi köra med släp så alla stora saker kommer på plats, och lite karton...

Av Linnea - 29 november 2010 08:00

         Nu har det julpyntas hemma hos oss. Det har vart en jätte mysig helg med massa ljus och kärlek. Wille kom igår. Älskade lilla skrutt, full fart vart det på han. Gick längs med väggen jätte mkt. Oliver har åkt till jobbet, och jag...

Av Linnea - 24 november 2010 09:29

... jag håller på att hosta och har vart förskyld nu en tid och jag är så trött på det, så jag skänker bort den! Bara ringa om du är intresserad..   Wille är hos sin pappa och min stora älskling jobbar. Jag sitter här och lyssnar på lite musik. O...

Presentation


mama till en liten son på 2 år som har en muskelsjukdom. Här skrivs det om tankar, vardag och allt som kommer där in till.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<<
Oktober 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

omröstning

Vem är du?
 Tjej
 Kille

Vit Jul


Ovido - Quiz & Flashcards