wille

Lille Wille och sambon Oliver är på kalas. jag stanna hemma efter en spya inatt och sen inte mått hundra under dagen. Men annars då, jag mår inte sämre än vad jag gör en annan dag. Jag klarar inte av att se andra barn, yngre eller lika gamla som Wille.

Det orkar jag inte. Det blir för mycket. Jag börjar gråta varje gång Liberos nya blöjreklam kommer på tv:n. Jag vaknar mitt i natten och gråter. Just nu känns det som allt kommer bryta ner mig totalt, finns ingen ork till att städa eller vara trevligt. Ursäkta hur jag skriver, men jag har ju skapad denna blogg för att jag ska kunna skriva av mig om exakt hur jag mår.

och det känns som att läkarna döljer något, som senast vi va hos doktorn. Först i Uppsala fick vi veta att det satt i benen och bara i benen. Men nu senast vi var hos doktor här hemma i Dalarna fick vi veta att det finns i hela kroppen, vilket gör att i framtiden kan kanske det bryta ut i tex armen.

Det som får det att göra ännu ondare är att sjukdomen sitter i cellerna. Celler har man i hela kroppen, hjärtat, levern, muskler. Och att det kan flytta sig och kanske bryta ut på levern eller annat organ, gör så himla ont i mig.

VARFÖR min lilla skrutt, varför inte jag? VARFÖR!!!

Jag är lyckligt Kär i min Oliver. Och älskar honom mer och mer för varje sekund som går, och det är han jag vill leva mitt liv med. Min son Wille älskar också Oliver, dom har jätte skoj tillsammans, och det är bra. När jag behöver lite avlastning att få kunna hoppa in i duschen utan att det ska vara skrik och bråk. Som leder till en massa stress.  Dom är mina pojkar och jag älskar båda av hela mitt hjärta!

/mami L

... Dåligt med skrivning, men tid finns inte alltid när man har en son som måste ha mera hjälp än andra.

Dom senaste dagarna har Lille Wille ätit jätte dåligt. Ingenting duger. Han som måste äta lite mer än vad en "frisk" 2 åring gör, för att få den dära extra energin. Klämmer man på hans lår känns det bara som hud och ben. Känns som att hans muskler håller på att tyna bort. Och eftersom han inte äter, så går han ju ner i vikt. Och han har ingen ork alls till att vara glad. Så nu i några dagar har han  för det mesta bara vart grinig och väldigt mammig. Men det spelar ingen roll vad jag gör, det blir bara fel ändå.

Nog om negativt nu. Bara blicka framåt.

Har ingen aning om vad jag ska skriva. Så fråga lite frågor så svarar jag senare idag eller imorgon.

/mami L